Just nu önskar jag att jag befann mig i arvids stadie.. obekymmrad om precis ALLT!!
inte veta vad ett bekymmer är äns..
för jag är så SATANS trött på att
just nu är det bara en person som bara e så JOBBIG!!
o pga den personen så får jag ta allt på mig lr jag får höra allt o så ska jag försöka komma fram till någon lösning oxå mitt upp i allt.

vet snart inte vad jag ska ta vägen..  =(
Nu har jag pratat av mig lite med grannen oxå.. så får vi la se om pappa blir galen för det lr inte.. men jag måste ju få yttra mig jag med o inte bara med erik..
visst det är familje angelägenheter lr va sjutton det heter. men jag ORKAR inte..
den ända vettiga människa som jag tyckte om den tog djävulen..  *gråter*

fy fan o på fredag är det ETT år ett helt jävla år sen..
hur fan är det möjligt. det va ju igår det hände?