Jag ville ge dig livet.
Jag ville dig bara gott.
Fast jag tog dig förgivet,
det har jag nu förstått.

All smärta som jag gett dig?
och alla onda ord?
Jag saknar dig här brevid mig,
högst på denna jord.

Jag hann inte säga "hej då",
det är så otroligt svårt att förstå.
Jag hoppas du ser hur jag gråter,
och att du från himlen ler och förlåter.

Hon, var kvinnan som gett mig livet.
Hon, som är så lätt att ta för givet.
Hon, som är var där för mig vad som än hände och vad jag än gjorde.
Hur elak jag än var och hur mycket jag än förstörde.
Hon, som skulle följa dig genom livet, tills du växer upp och blir stor,
Jag pratar förståss om alls våran kära mor.
Livet utan henne skulle aldrig bli det samma,
jag skulle aldrig kunna klara mig utan min mamma.
Min mamma, har funnits där så länge jag kan minnas,
Och vore det inte för henne, skulle jag inte ens finnas.
Det finns så mycket man borde tacka henne för,
Och visa sin uppskattning för allt hon gör.