sex stycken nästan en hel sida var det den där dagen bara om dig.
helt ofattbart. begriper inte. hur kunde de här hända?
har snart gått ett år. fy fan vilket helvetes år de har vare. har världens sötaste hund..
så fort ja bara fäller en tår så kommer hon o lägger huvudet i knät hos mig.. *blir alldeles varm*

sitter även o lyssnar på en dum låt men jag känner mig närmare dig när jag gör det.
ingen tycks förstå ingen begriper förens som sjävla är där o upplever smärtan som jag går runt med ständigt hela tiden.  blundar jag ja då ser jag oftast den sista stunden av dig innan dom tog bort mig ifrån dig. klarade inte o ge dig hjärt o lugn räddning.. VARFÖR?? åååh hade ja bara vare lite snabbare kanske?
men dom sa för att vi skulle ha klarat dig så skulle ambulansen behövt stått precis utanför för att de skulle ha gått vägen. fy fan för ingo!! jag hoppas han må brinna bra o länge i helvetet så han får plågas ordentligt.
hatar o må så här. hatar o behöva låtsas som om allt vore bra. för det är det inte.
hatar att jag aldrig får prata om mamma utan att du oftast byter ämne.. =(

nu får jag bara leva med alla minnen o "försöka" glädjas åt de jag har kvar.
den ända ljuspunkt jag har just nu är Arvid o min man. utan dom vore jag helt orklös...

OVER AND OUT!!!