"Krig börjar precis när man vill
men de slutar inte där man hade tänkt sig"


har precis sett home of the breave.. inte alls den sortens film jag trodde de skulle va..
men den var bra på sitt sätt.

Dock varje gång jag ser en sån där film börjar jag tänka på mamma o håller på t o börja gråta varför vet jag inte..
så fort det är nått "sorgligt" med så brister det för mig..
har väl blive ännu mer känsligare än vad jag har vare innan antar jag. lite jobbigt men de går lr nått har ju inte så mkt val direkt =/


saknaden e så fruktansvärt tom så jag vet inte vad jag ska ta vägen.
minns fortfarande den där kvällen. hur du såg ut precis innan jag åkte hem. =(
om jag bara hade vetat.. om jag bara hade förstått så kanske de hade kännts annorlunda?
men hur fan skulle jag kunna veta?
HUR KAN MAN NÅNSIN VA BEREDD???
de går fan inte, oavsett hur mkt man vill =/

Har inte förstått fortfarande tror jag..  =(
känner mig elak som flyttade ifrån dig..  men jag måste börja om på nytt?
fast jag ville inte lämna dig där men hade inte så mkt val. världen hade knäckt mig ännu mer om jag stannat?
iaf han.. o han ska va den ända som jag har kvar utav er två.. =(
men han börja bli "normal"? haha trodde jag på den sj. han beteer sig nästan värre än vad jag någonsin har gjort.. =/

hur ska jag göra för att DU ska föstå att jag inte orkar ha de så här längre?
jag SAKNAR DIG!!
o inte blir de bättre av det där beteendet.. =/
*djup suck*
om man ändå kunde veta HUR man ska göra för att allt ska kännas som förut?

ALLT ÄR SOM FÖRUT MEN INGENTING ÄR SOM VANLIGT!!!!

MISS YOU MOM!!

<3